Just nu är det aktuellt att skriva om Kina. Utgångspunkten är ofta demonstrationerna i Hongkong och hur de hanteras av Kina. Vi får skrämmande rapporter om allt våld som används mot demonstranter som bara använder sina mänskliga rättigheter (MR) att demonstrera fredligt.
Östgöta Correspondenten publicerade 1 oktober en intervju med en kvinna som lyckats ta sig ut från Kinas ”omskolningsläger” i Xinjiang, där tusentals människor med ursprung i provinsen, gripits och förts till slutna läger, som snarare är koncentrationsläger. MR-organisationer som Human Rights Watch, beräknar att en miljon människor finns i dessa läger. I Xinjiang lever uighurer som kan ha muslimsk tro och det tolererar inte Kina, de ska lära sig den ”rätta tron”, alltså att tro på det som Kinas ledare bestämmer är rätt.
Att jag skriver detta just nu beror band annat på att vi, i min Amnestygrupp, stöttar en samvetsfånge från Xinjiang/ Uighurien, Ilham Thoti, professor i ekonomi i Peking. Han har bara försökt skapa förståelse för sitt folks kultur via nätet och för detta har han fängslats.
Samtidigt som detta händer vill Kina samarbeta med andra länder inom handel, industri och utbildning, ett ”samarbete” som syftar till att få till exempel europeiska länder att gå Kinas ärenden inom politik och handel.
Att Kina inte respekterar FN:s deklaration om mänskliga rättigheter undviker man att beröra men detta är oerhört viktig att tänka på i allt samarbete med Kina. Kina vill lära världen sin ”demokrati”.
Åsa Fahlbeck, Amnesty Östergötland