Svar på ”Hatets väg leder till ingenting”, Debatt 31/1.
Biskop Modéus skriver i sin plädering inför manifestationen mot hat: ”Ibland bär vi svåra erfarenheter med oss, erfarenheter som väcker hat i oss.” Hat är en stark reaktion mot något som vi djupt ogillar. Det finns mycket här i världen som förtjänar att bli hatat. Problemet är reaktionen – att ta till våld.
Problemet är det planerade dödandet för att skapa fruktan, för att visa sin makt. Kriminella grupper som kämpar om knarkhandel är exempel. Men värre är, bästa biskopen, de som försvarar sina våldsdåd med religiösa föreställningar.
Religionernas kärna är att man anser sig ha kontakt med de högsta makthavarna. Har man detta stöd i ryggen, vet man vad som är sanning, då finns inga spärrar mot våldet.
Människan har från första början velat förstå sin omvärld. När vi ingenting visste var fältet fritt för alla möjliga fantasier. Fysikaliska fenomen som vi i dag enkelt kan förklara blev till konstifika förehavanden av hemliga makter. När åskan mullrade testade vi här i Norden en lite rolig skröna om en Tor som ridande på sin häst kastade sin hammare och skapade uppvisningen. Tusentals sådana fiktiva berättelser har följt människan från begynnelsen.
Religionerna förde dessa fantasier ett steg vidare. I människans utrustning finns en försvarslöshet mot masspropaganda. Vare sig det gäller religiös förkunnelse, politisk indoktrinering eller reklamöverfall, så är vi ganska utlämnade. Av jordens befolkning påstås cirka 85 procent hålla för troligt att gudar kontaktat oss och dikterat villkor och önskemål som fyllt tjocka böcker.
Dessvärre, herr biskop, måste religion ses som ett allvarligt hot mot att göra jordelivet till en bra plats. Inte så mycket din religion, som lugnat ner sig, och som vi marginaliserat genom gediget arbete allt sedan Ingemar Hedenius bok ”Tro och vetande” (1949). Det finns emellertid religioner som inte är lika timida. Att framställa religioner som botemedlet mot våldet blir kontraproduktivt. Bara om vi inser att vi själva har ansvaret för våra handlingar – att vi inte kan skylla på gudar – kan vi få bukt med det vidskepelse grundade våldet. Villkoren för jordens besökare kan bara förbättras om nykter kunskap om verkligheten får bli vår ledstjärna.
Vad som väntar oss efter döden har vi ingen vetskap om. Vill vi privat hitta på något tröstande så är det självklart tillåtet. De facto kan våra efterlämnade atomer ge en tistel eller en daggmask en chans att pröva på jordelivet. Slut summerat är detta vårt bidrag – hur märkvärdiga vi än tyckte oss vara.