På älgjaktveckans första dag avlivades av vårt jaktlag en kviga som sedan en tid visat ett onormalt beteende. Den gick inte undan för människor. Den såg utmärglad ut och man kunde förstå att allt inte stod rätt till.
Då den till slut befriades från sina plågor kunde fyra av lagets jägare vid passningen av djuret genast konstatera att kvigan var otjänlig som livsmedel. Hon hade påfallande lite blod i sig och hjärtsäcken var full av vätska.
Kroppen vägde urtagen uppskattningsvis mindre än 60 kg. Lungorna hade en blåvit färg och var sammanpressade. Veterinären som kallades in synade bort djuret som otjänligt som livsmedel.
Jag vill påtala det orimliga i att jaktlaget ska stå för veterinärskostnaden på 651 kr. Vid kontakt med Thomas Modin på länsstyrelsen i Linköping fick vi veta att de statliga myndigheterna inte ger några bidrag i sådana här fall. Men att höja fällavgifter och andra avgifter för jägarna det går bra!
Nu undrar jag bara vilka signaler tror myndigheterna att de sänder till jaktlagen i sådana här ärenden.
A) Skjut och betala 650 kr i veterinärkostnader.
B) Skjut, tig och gräv! Kostnad 0 kr. Tänk dock på att du begår en brottslig handling!
C) Skjut inte utan låt kvigan gå en kvalfull självdöd till mötes! Detta alternativ vore väl det värsta - eller hur?!
Med facit i hand vet vi att det rätta i ett sådant här fall hade varit att kalla på polisen. Bett dem komma ut och titta och sedan eventuellt ge order om att djuret skulle avlivas. Då är det inte nödvändigt med veterinärbesök. Det kan vara bra att veta, men går inte alltid att tillämpa. Frågan är bara vem som då hade fått stå för efterkommande kostnader för köttdestruktion.
Bruno Ek, Tranås