Artikeln om dricks med bifogade drickstips i Corren 14/2 upplevde jag som mera förvirrande än klarläggande.
Som jag kan minnas det avskaffades dricksen på svenska restauranger för ett antal år sedan i samband med att serveringspersonal fick ändrade avtal. Det stod (åtminstone då) alltid på restaurangnotorna ”inkluderar serveringsavgift”.
Av artikeln framgår bland annat att det är olika uppfattningar om dricks bör ges eller inte. Man får också intrycket att det börjar ges dricks igen för att kompensera dåliga anställningsvillkor hos mindre seriösa arbetsgivare.
Enligt de bifogade drickstipsen (källa: Magdalena Ribbing) bör man – om man ger dricks – ge 10 procent avrundat till en jämn summa alternativt ingenting.
Går numera inte ofta på restaurang men för en tid sedan firade jag högtidsdag genom att gå på liten ”innerestaurang”. Vi var fyra vuxna och ett barn. Notan – i huvudsak mat – slutade på cirka 3 500 kronor. Vi var mycket nöjda. Enligt drickstipsen borde jag lämna 350–400 kronor till den ende servitören (tillika delägaren) som ensam betjänade ett tiotal bord. Han fick 100 kronor kontant vid sidan av kortbetalningen som bevis på uppskattning. Han verkade nöjd men detta skulle enligt tipsen vara att uttrycka missnöje från min sida. För mig kändes det rätt, men gjorde jag fel?