I Dagens Nyheter 14/12 kan vi läsa om hur brottsligheten breder ut sig inom offentligt finansierad vård och omsorg.
Nu gäller det assistansverksamhet. ”Sedan 90-talet har kostnaderna ökat från dryga 3 till 22 miljarder kronor.” Antalet personer som beviljas assistans har ökat med 50 procent. Timmarna per vårdad person har vuxit från 92 till 116 per vecka. Enligt DN finns det mer än 1 miljon kronor att tjäna, per år, på att vanvårda en person. ”Mums Mums” för kriminella gäng som siktar in sig på nya marknader. Hemtjänsten sägs stå på tur.
Jag har tidigare framfört att jag inte vill bli upphandlad om/när jag behöver hjälp. Etik och värdighet står över alla ideologier.
Detta är det starkaste skälet till att vård och omsorg ska skötas av vår gemensamma utförare i Linköping kompletterad med exempelvis Stadsmissionen. Inga affärsintressen. Besvärlig fråga för politikerna, som det verkar.
Dessa värderingar har, i varje fall hitintills, inte märkts av i politiken. Däremot talar man desto mer om ekonomi. Jag påstår att det inte är den ekonomiskt bästa lösningen att ha så splittrad verksamhet som i dag.
Gemensamt driven, sammanhållen och välorganiserad, kan vården och omsorgen bli bättre, och pengarna räcker så att vi till och med kan få ett mått av valfrihet i innehåll.
Här har jag en annan åsikt än Roland Larsson, f d kommunalråd (C) som i debattartikel 19/11 menade att mera pengar, kontroll av upphandling och drift var lösningen.
Nu finns ytterligare ett skäl till att ta över vård och omsorg i gemensam regi. Risken att oseriösa/brottsliga konstellationer tar över har visserligen påpekats tidigare, men nu är det konkret i assistansbranschen.
Nya jobb blir det säkert! Ännu fler kontrolltjänster! Advokater och domstolsväsendet får ett uppsving!
Våra skattepengar är populära!