Blir man lärare för att tjäna mycket pengar och göra karriär? Utbildar man sig till lärare för att skryta med en titel? Blir man lärare för att vara ledig hela somrarna? Blir man lärare för att ha makten i det lilla klassrummet och vara den som styr? Blir man lärare för att visa alla utomstående hur bra man är och har bästa klassen?
Varför är dagens skola så mycket sämre än gårdagens kunskapsmässigt? Det kan ju inte enbart bero på nedskärningar och all styrning uppifrån från folk som inte kan skolan. Man har samma skola och lokaler, samma sorts barn, och samma sorts föräldrar som måste hinna med både skola och arbete.
Det kan inte vara på grund av löneläget för i så fall har de som är lärare valt yrket av fel orsak. Lärarna låter myndigheter och förvaltningsfolk spela ut grupper inom skolan mot varandra och splittrar sammanhållningen (om den nu finns).
Det har blivit så att lärare sitter i sitt lilla klassrum och kuckelurar och låter ingen annan ha insyn i hur de arbetar. Det borde vara så att på en skola så är ”alla elever” ett gemensamt ansvar, inte bara de egna eleverna i klassrummet.
Man borde dela med sig av de kunskaper och idéer man har till kolleger på skolan. Man borde känna gemenskap med ”hela” skolan och inte bara då det är idrottsdagar eller arrangemang.
Man kan aldrig göra skolan bättre och ge eleverna mer kunskaper genom att spela ut lärare mot varandra och kalla det karriärmöjligheter. Man gör skolan bättre om det kommer in folk som älskar arbetet med barn och ungdomar och som i andra hand talar om lön.
Gör klasser mindre och låt skolan själv styra över innehållet och själv utföra det för eleverna bästa. Satsa på att stärka gemenskapen på skolorna. Skolan skall inte vara en karriärbas för högtflygande planer. Det är en plats där vi skall ge barn en plattform för det fortsatta livet.
Pengar är inte allt!