Roland Djerf föreslår i en debattartikel den 13 januari ett alternativ till att dra den snabbgående tågtrafiken i tunnel under staden - i form av en pelarbyggd järnväg norr om Linköping. Han förordar att Resecentrum flyttas till ett läge i närheten av E4 där det finns massor av helt fria ytor för all form av anslutningstrafik, bland annat en skytteltrafik till de centrala och mest trafikerade delarna av Linköping.
Argumentet att undvika gigantiskt stora investeringar i nedgrävd järnväg under stadens centrala delar är högst begripligt. Det är också helt rätt av Roland Djerf att se lite längre fram i tiden, om hur staden kommer att växa ut. Den geografiska utbredningen har hittills mest skett söderut och åt sydväst, framförallt beroende på befintliga flygplatser och de bullermattor som skapas genom flygtrafiken.
Man bör också beakta grundtanken med planerad utbyggnad av snabb tågtrafik mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Det handlar ju om att avsevärt korta restiden mellan dessa storstäder och att minimera antalet stopp under resan. Den nya bansträckningen från Järna till någon knutpunkt i Småland kan rimligen inte ske via kringelikrokar i Nyköping, Norrköping och Linköping och tidsförluster genom tågstopp på dessa platser.
Ska Östergötland fortsätta nuvarande tillväxt och utveckla Sveriges fjärde storstadsområde gäller det att ha ett nationellt perspektiv. Region Östergötland gynnas inte av bytänkande där städernas särintressen får vara styrande. Satsa i stället på en gemensam infrastrukturlösning som väcker tilltro även i resten av landet.
Jag föreslår att det anläggs en ny flygplats mellan Norrköping och Linköping, till exempel vid Norsholm. Där ska knytas samman nationell och regional lokaltrafik med buss och tåg. Resecentrum i Nyköping, Norrköping och Linköping behöver då inte byggas om. Dessutom frigörs stora områden för bostäder och företagsetablering, framförallt i Linköping. Det bör finnas möjligheter att omlokalisera Saabs verksamhet till Malmen eller varför inte intill den nya flygplatsen vid Norsholm.