Så ska även simhallen deporteras till Kallerstad. Christian Gustavsson talar sig varm för flytten med hänvisning till bland annat platsen vid Stångån och områdets kommande utveckling. Det verkliga skälet är givetvis ett annat. Gustavsson har redan tidigare uttalat att försäljning av skattebetalarägd attraktiv mark ger bra tillskott till kommunens kassa. För att klara flytten ska även ett väl fungerande och populärt sportcenter jämnas med marken, vilket inte kan anses vara annat än ren kapitalförstöring.
Löftet att Tinnis ska förbli orört måste mötas med misstänksamhet. När det lugnat ner sig tror jag personligen att ganska snart både Tinnis och Sporthallen går samma öde till mötes. Troligen ligger, med denna takt, även på sikt Trädgårdsföreningen i farozonen. Centrala anläggningar som höjer stadens trivsel verkar inte stå särskilt högt på politikernas lista när det kommer till potentiella inkomster från försäljning.
En medborgardialog ger enligt Corren vid handen att Linköpingsborna vill ha den nya simhallen på nuvarande plats. Detta kör man glatt över rakt av utan vidare spisning. Då Linköpings politiker går emot folkviljan brukar man ihåligt hänvisa till den representativa demokratin och att det inte passar sig i att fråga befolkningen i varje litet ärende. Är inte representativ demokrati tvärtom att man i så stor utsträckning som möjligt ska följa medborgarnas vilja ?
Möjligen stundar regimskifte i stadshuset till hösten så här verkar det uppenbart att hinna sälja det som säljas kan. Vem vet, möjligen stundar nya bjudningar från hugade köpare där politiker och tjänstemän i lugn och ro informellt kan diskutera markaffärer?
Linköping är tyvärr åter ett sorgligt exempel på där meborgarnas önskemål får vika ner sig förmån för accelererande stadsförfulning och försäljning av gemensamma tillgångar för att få det hela att gå runt.