I Corren 15/3 förser oss Rolf Edmark med en uppräkning av vad han anser har varit positivt i Linköpings utveckling. De med en annan åsikt kallas bakåtsträvare/upprorsmän. Särskilt groteskt blir det när fackmän som Bo Sundberg och Karl-Erik Nyberg får den stämpeln på sig. Den sistnämnde efter decenniers lyckosamt arbete med stadsplanefrågor i vår kommun. Ett 20-våningars höghus i kvarterat Eddan tycker nu Edmark att man bara ska acceptera utan diskussion. Och han menar tydligen allvar, vilket man inser efter ett tag.
Det handlar alltså inte om Mjärdevi, Tornby eller planerad storskalig bebyggelse vid kommande resecentrum med flera områden, utan om den allra känsligaste delen i Linköpings stadskärna, kvarteren kring domkyrkan. Den del som inte minst besökare brukar uppskatta för dess måttfullhet, stilkänsla och bibehållen kvartersstruktur.
Om stadens nödvändiga bebyggelseexpansion måste innebära uppförandet av våldsamma klossar i stadens hjärta, då är vi illa ute.