Vägpirater som utnyttjar folks välvilja till att hota och råna godhjärtade medmänniskor. ”Hemlösa” som tigger utanför butiker – med en övervakare som i smyg har koll på behörigt avstånd. Lurendrejarna blir bara fler och fler.
Samtidigt lider de som verkligen hamnat i hemlösheten. Och få vill, eller vågar, hjälpa dem.
Häromdagen satt en tjej utanför affären då vi skulle handla. En bit därifrån stod en man som hade koll på henne. I mitt huvud är han hennes ”hallick”. Han kollar så att hon verkligen drar in pengar. Kollar så att hon verkligen går in för sin roll som behövande. Alltsammans gör mig förbannad och jag känner mig väldigt illa till mods.
Samtidigt gnager samvetet. Tänk om jag inbillar mig? Tänk om mannen stod där halvt dold och tryckte av någon helt annan anledning? Tänk om tjejen verkligen behövde min hjälp och fick svälta ännu en dag? Och jag hjälpte henne inte – på grund av andra människors lurendrejeri?
Knepen att luras blir mer och mer raffinerade. I går kom en dam emot mig och ville ha min underskrift på ett papper. Det var något om någon handikappförening. Jag skäms då jag erkänner att jag inte ens läste hennes papper innan jag skakade på huvudet och vägrade skriva under. Min övertygelse att de flesta är ute efter att luras har tagit överhanden …
För en tid sedan brändes en massa bilar och husvagnar upp. Oskyldiga blev av med sina ägodelar på grund av frustrerade ungdomar. Frustrerade bland annat av att inte ha jobb, pengar och sysselsättning? Eller var det så att de egentligen såg sin chans att få göra något ”häftigt”?
Trots all förstörelse av andras egendom och trots ilskan mot de som lurar godhjärtade människor på pengar så är såklart våldet det som oroar mig mest. Ingen går säker på gatorna. Inte på natten, inte på dagen. Inte ens då det vimlar av folk runt omkring.
I dagarna läser man att en man och hans lilla barn blivit attackerade av ett tiotal människor i Malmö. Man tror att han attackerades på grund av sin hudfärg.
Förmågan att känna respekt och empati, vara ärlig och acceptera sina medmänniskor har försvunnit. Och tyvärr har jag själv hamnat i den skara som inte längre vågar tro på att människor i grunden är goda …