En portion mat serverad på golvet förekommer inte i en människas värld, tror man. Hundarna får sin mat i en skål på golvet. Bilden ni ser är en portion mat som dagligen lämnas i ett trapphus i centrala Mjölby. Såg detta första gången och både jag och en person till tittade på varandra och kommenterade att det var en konstig handling. I huset förekommer en del verksamhet dit jag går en gång i veckan, och fick reda på att det är en gammal man som bor bakom denna dörr.
Bilden säger till mig i vilken utsatthet en människa kan leva i dagens Sverige. Människovärdet för mig ligger i ett smutsigt hörn på golvet. Jag läste för en tid sedan att kommunen hade stora kostnader på grund av mattransporter, och alltid ska pengar väga mera än värdighet. Det är synd om de inom äldreomsorgen tillsammans med politiker som administrerar, för en dag ska ni få smaka er egen medicin.
Det är många fötter som springer förbi denna matlåda varje dag. Jag undrar vilka är de som lämnar maten på detta sätt. Hur kan det vara möjligt att inte ens skydda matlådan med en plastpåse?
Jag är rädd för att bli gammal, för jag vet inte hur jag ska bli när dagen är kommen. Men en sak vet jag idag att jag aldrig vill bli behandlad så här. Jag må bli gammal och skröplig, kanske senil, men min mat vill jag inte ha serverad på ett smutsigt golv.
De som har ansvaret för detta måste ha en väldigt genomtänkt förklaring, för de medborgare som en dag var med och byggde upp välfärden ska inte behöva bli behandlade på ett så här respektlöst sätt.
MW