Jag saknar Klockaregårdens friluftspark, där Klockaregårdens demenssjuka fick sig en nypa frisk luft, samt kanske en kopp kaffe i den trevliga parken.
Jag saknar estraden, där Kullander spelade med sin enmans-orkester. Jag saknar Ösjöskogen, med sina långlopp på mountainbike-cyklar.
Jag saknar de hundratals pensionärer som samlades för olika aktiviteter i parken. Jag saknar föreläsningarna om diabetes. Jag saknar "Kalle-bössa" med sina dans- program för pensionärer i parken.
Jag saknar karusellen, som barn åkte med, runt, runt. Jag saknar hytterna, där barn kunde värma sig i på vintern. Jag saknar gungorna för de små, samt lekplatserna med hink och spade. Jag saknar fortfarande toaletter för de små, så att de inte skall behöva gå med blöjor, sommar som vinter.
Jag saknar förnuftet hos de politiker, som styr Ödeshögs kommun, när de sa upp bekantskapen med en eldsjäl, som hade tänk sätta Ödeshög på kartan.
Bengt Franzen (fd eldsjäl)