Anstalten i Skänninge blir 50 år i år. Hurra! Ett stort antal anställda har inom olika verksamheter under alla dessa år på ett förtjänstfullt sätt bidragit till den historia anstalten har fram till idag. En del av dessa är före detta anställda som har gått i pension.
Den 7 oktober blir det jubileumsfirande på Skänninge Stadshotell. Men till detta firande är ingen av de före detta anställda som under åren byggt anstaltens historia och som är i livet inbjudna förutom två för detta chefer!
Hur har den tillförordnade ledningen egentligen tänkt? Eller inte tänkt? Varför är inte Sventa med sina 47 tjänsteår, Ola W med sina 43 år, Roger N med sina 41 år, Bengt-Göran M med sina 40 år värdiga att vara en del av det historiska firandet. Varför är inte dessa före detta kollegor minst lika förtjänta att delta som helt nyanställda ”Anna”?
Det är ju ej fråga om en återkommande personalfest utan om en historisk tilldragelse. Och det kan knappast vara av ekonomiska skäl – för så många är ej de aktuella pensionerade.
Nej, tyvärr tycks det som att när du lämnar anstalten i Skänninge ”så finns du inte mera”. HR-arbetet efter att kollegor pensionerats verkar helt lysa med sin frånvaro.
Bara att till exempel en gång om året bli bjuden på information om anstaltens nuläge över en kopp kaffe, vet jag skulle ha blivit mycket uppskattat. Här har regionen och anstalten en hel del att lära när det gäller att skapa en personalkultur som till exempel BT/Toyota Material Handling i Mjölby har förstått betydelsen av.
Vår förhoppning är nu att den nya chefen för anstalten skall förstå värdet i en bra relation till både anställda och före detta anställda. Alla som jobbar i anstalten blir före detta anställda någon gång – även den tillförordnade ledningen.
Sventa, Ola, Roger, Tommy, Bengt-Göran, Sten-Åke L
genom
Sten-Åke Lövdahl
f d projektledare samt ordförande i Kriminalvårdens Kamratförening i Sverige