Att banker har en åldersdiskriminering var något nytt. Det kom till min kännedom i förra veckan, då jag presenterade ett förslag till ett lån. De flesta banker stannar vid strax under 70 år, efter 70 år finns ingen chans till lån, då risken är stor att banken kan förlora pengar på ett exempelvis 10-årigt lån.
Vi tar ett exempel, där ett åldrigt par har en bra pension tillsammans, så händer det att ena parten blir sjuk, samt blir tvungen att komma in på ett boende och få vård. Den andra parten får endast en pension för att klara villa, bil, mat och försäkringar. Genom att det blivit stora ekonomiska förändringar genom separationen tvingas den friska parten att söka hjälp för att göra om lån på en längre tid, eller samla lån till en lägre amortering.
Om nu banken säger nej, så blir resultatet att huset försäljes, vilket inte är roligt för den friska parten, kapitalförstöring i stora mått genom att möbler och övrig inredning slängs. Bilen blir ett minne blott och aldrig mer arbete i den egna trädgården. En ytterligare följd blir att hyran till en tvårummare blir 1 000 kronor mer i månaden än betalningen på villalånet.
En lägenhet finns att hyra i en annan kommun, då lägenhet i den egna kommunen inte finns. Det betyder att ena parten blir kvar på ett boende i hemkommun, där vård finns, mot att den andra parten bosätter sig i en annan kommun till en dyrare lägenhetskostnad med ett eventuellt hyresbidrag.
Frågan är vad samhället tjänar på ett nej från banker. Hur kan banker veta hur länge en låntagare lever? Det finns banker som har 70-åriga lån i storlek på 3 miljoner. Om nu ett par i 30-årsåldern tar ett 70-årigt lån, så är de ju 100 år, men om ett par i 75 tar ett 10-årigt lån, så blir det ett nej från bank.
Jag förstår inte det logiska i sättet att behandla låntagare som kommit upp i åren? Det är väl positivt om äldre kan få känna sig som samhällsmedborgare på riktigt, än att bara kastas in i en åldersdiskriminering?
Åldersdiskriminerad