Svar på ”Tidiga betyg gör att fler misslyckas” 13/10.
Det är tydlig att Magnus Hultén och jag inte talar om samma sak. Med tidiga betyg avser Magnus Hultén betyg från årskurs 6 som gör att elever misslyckas medan jag menar betyg från årskurs 2 som gör att elever inte behöver misslyckas.
Jag började som folkskollärare på Vasaskolan i Linköping ht 1956. Kommunen leddes då av en stabil socialdemokratisk majoritet som införde enhetsskolan, föregångaren till grundskolan, i Linköping. 1956 var första året då inga elever från folkskolan lämnade årskurs 4 för att gå över till den femåriga realskolan på Högre allmänna läroverket. Jag fick en femteklass med 36 elever som alla hade fått betyg från vårterminen i årskurs 1. Alla kunde läsa och hade god läsförståelse, alla kunde skriva läsligt och alla kunde multiplikationstabellen.
Jag gick i en småskola på landet tidigt 1940-tal. Skolan var i bruk 1926–1959. Jag är bekant med nästan alla som gick i skolan. Småskollärarinnan tillät ingen börja storskolan, årskurs 3, utan att ha elementära färdigheter i läsning och räkning. Ingen i de båda grupperna har misslyckats.
Detta var effekten av en ickerelativ betygsättning med en glidande betygsskala som termin efter termin gav god information till föräldrarna. Det vore intressant att få veta om någon pedagogisk forskare kan ge en annan förklaring.
Mina klasskamrater i folkskolan slutade efter sjuan och skulle med dagens sena betyg inte fått några betyg alls.
I Finland som lyckas bra i internationella undersökningar används inte betygen för urval. De används för att barnen ska kunna jämföra sina resultat med de tidigare precis så som man gjorde i Sverige för 50 år sedan.
Många av de problem som finns i dagens svenska skola beror på att många skolpolitiker i alltför stor utsträckning lyssnat på pedagogiska forskare och inte på erfarna lärare. 1962 var forskarna orsaken till att de relativa betygen infördes som ersättning för de elevvänliga och informationsrika betygen Godkänd, Med nöje godkänd, Med beröm Godkänd och så vidare.