Kommentar till "Läkare på boende missade att åldring var uttrokad", Corren 25/7 och "Äldreomsorgen behöver inte kommunaliseras", Debatt 26/7.
I fredagens Corren kunde man läsa om en åldring i kommunens omsorg som var så gravt uttorkad att han nästan dog. Och så i lördagens tidning slår sig tre politiker för bröstet och skriver om en väl fungerande äldreomsorg och om hög kvalitet. Vet ni politiker verkligen inte om att mannen det stod om i fredags är långt ifrån ensam? Eller vet ni men struntar blankt i det?
I kommunens äldreomsorg känner jag till flera sådana fall, äldre hjälplösa i kommmunens omsorg som får ha samma kläder hela dagen som de sovit hela natten i, som inte får hjälp med att borsta tänderna och om de ringer för att få hjälp med att dricka vatten blir de åthutade just för att de ringer, fast de inte ens kan hämta lite vatten själva. Jag känner till en som faktiskt dog av uttorkning efter att ha kommit för sent till US från äldreomsorgen. Det här är de mest utsatta människorna i vårt samhälle och samtidigt berömmer ni politiker er själva för att ni har lägre kostnader och nöjda äldre. Är det ett skämt eller ett hån?
Ska en som anmäler en utförare själv reda ut ärendet? Ni återremitterar sålunda problemet till den eller de som drabbas. Tycker ni det är ok att gömma sig bakom varandra? Vet ni hur många anställda som finns för att sköta cirka 20 brukare? Klart det blir billigt när det ibland är två, ofta bara en liksom helt ny personal utan erfarenhet som arbetar. Jag skäms över att ha behövt uppleva detta och jag skräms ordentligt. Hur tror ni de få som får arbeta mår? Det här undrar en livrädd kommuninvånare som ber om klargörande svar i tidningen.