Läste i Corren samt såg ett inslag på Östnytt om Östgötatrafikens neddragning av olönsamma busslinjer. Utan att ta ställning till de enskilda fallen så kan man nog med fog säga att protesterna följer att givet mönster. Landsortsbussarna går i stort sett tomma och lanthandlarna för en tynande tillvaro. När verkligheten knackar på dörren så går man ”man ur huse” och protesterar och menar att samhället måste ställa upp. ”Vi betalar ju också skatt”, utropar man.
Men det innebär ju inte att samhället kan lägga orimligt mycket pengar på att upprätthålla handel och busslinjer när ingen handlar eller åker buss. För så är det. Innan man står inför ”fait accompli” så åker man bil och handlar i stan. Flyttar man ut på landet får man nog räkna med att lägga en del av det billigare boendet på busskort och inköp av varor i den lokala handeln, annars återstår det bara att åka egen bil in till stan för sin utkomst och för att handla.
Pucken