Efter artiklar och insändare om Pinnarpsbadet så finns det ett behov att klarlägga en del saker. I Sverige ger allemansrätten oss möjlighet att vandra i skog och mark.
Tillgång till stränder är i hög grad tryggad genom allemansrätten samt genom avsikter och bestämmelser enligt strandskyddslagen. Att placera skyltar som anger ”privat mark” vid stränder är normalt inte tillåtet och inte heller att stängsla av stränder.
Det krävs inte att man har en särskild rättighet genom ett servitut för att få vara på en strand eller för att bada. Allemansrätten gäller inom allmänna och privat ägda marker. Man behöver inte servitut för att få bada vid ”Badsten” vid Föllingsö, Glimmingen, Råsöbro, Åsundabadet, Värgårdsudde, Pinnarp eller i Stockholms ström. Undantagen gäller egentligen endast vid tomt, normalt sett en bostads ”hemfridszon”.
Det uteblivna servitutet saknar betydelse för bad enligt allemansrätten. Målet i Högsta domstolen avsåg inte om det är tillåtet att bada i Pinnarp utan avsåg ett formfel. Det var en fastighetsrättslig fråga där Kinda kommun ville ha en starkare och mer specifik rättighet till stranden samt en omfattande önskan till serviceutrymmen såsom toaletter och omklädningsrum, utan ersättning från markägaren. Domen varken upphäver eller inskränker allemansrätten.
Allemansrätten gäller dock inte till exempel privat ägda omklädningsrum eller toaletter. Det kan också vara tveksamt att nyttja privata bryggor. En markägare kan ta ut rimliga avgifter får nyttjandet av sådana anläggningar.