Linköpings kommun har tydligen satt upp ett väldigt ambitiöst mål med att vara koldioxidneutralt år 2025 vilket ska ledas i någon form av en miljöstrateg. Problemet är bara att jag som kommuninvånare inte sett eller hört någonting om målinriktningens strategi sedan den nya majoriteten tog över i stadshuset. Om man som politiker har ett mål och en vision, så måste man se till att den informationen når ut till allmänheten och stämma av vilken respons den ger.
När man exempelvis talar om storleksordningen 300 nya vindkraftverk, är det ju ingenting man slänger ut lite här och där. Så många vindkraftverk måste verka i en eller ett antal stora vindparker – och var har man tänkt sig att dessa ska byggas?
En lika känd och enkel idé är att använda sig av solceller i större skala än vad som nu är fallet. Redan nu kan kommunen ange och avsätta de ytor som krävs för dessa större solcellsparker. Här vore Roxens sankmarker ett utmärkt ställe att sprida ut dessa solceller på. En mark som ändå inte är ekonomiskt försvarbar att exploatera i något annat syfte än för lättare konstruktioner och för betesdjur. Övningsfältet är en annan mark där det inte händer så mycket just nu.
Att jag nämner dessa solcellsparker är med anledning av att även kommuninvånare som inte äger ett passande tak för en installation av solceller ska få möjlighet till denna form av positiv investering.
Kommunen måste även ändra i den kommunala nybyggnadsförordningen med striktare krav på att all nybyggnation uppfyller kraven för noll- och plusenergibygge. Tekniken finns och de ekonomiska extrakostnaderna är försumbara.
All värme från avloppsvattnet måste givetvis tas tillvara, innan den försvinner ut i Roxen.
Bilen är här för att stanna. Det är enbart en tidsfråga innan alla bilar drivs med el eller liknande miljövänligt drivmedel. Vad som däremot är ett problem är avsaknaden av tillräckligt många laddstationer – här måste kommunen skärpa till sig.
Roland Djerf