Svar på ”Girig höjning av arrende”, 6/9.
Signaturen ”Arrendator med hedern i behåll” tycker inte att markägare ska få ta ut en marknadsmässig hyra för sina arrendetomter med medger ändå att det är rimligt att markägaren ska kunna få ”en slant” som ersättning för upplåtelsen av marken. Utan kännedom om de speciella förhållanden som gäller inom Baroniet vill jag försvara markägarens rätt att begära en slant som är marknadsmässig.
Lagen innehåller en allmän regel som anger att arrendeavgiften ska vara skälig. Med skälig menas i praktiken att den är marknadsmässig, det vill säga att den ligger i linje med vad arrendatorer på orten är beredda att betala. Om ingen sådan uppgift går att få fram har jag tolkat Arrendenämnden som att en skälig avgift kan motsvara en genomsnittslig bankränta (5 procent) på tomtmarkens taxeringsvärde. Detta värde är ju markägarens bidrag till fastighetens totala värde. För taxeringsvärden omkring 200 000 kronor betyder det att avgiften bör vara cirka 10 000 kronor per år. Man får inte glömma att markägaren måste betala både fastighetsavgift och inkomstskatt. Fastighetsavgiften utgör 0,75 procent av fastighetens markvärde. Skatten på rörelsevinsten är 30 procent på nettoinkomsten.
Problemet med kraftiga höjningar av arrendeavgiften för sommarstugetomter tycks gälla de tomter som skapades på 50- och 60-talen där hyran ursprungligen var skälig för den tidens förhållanden, men där markägarna inte förmått att höja den i takt med den allmänna prisutvecklingen på fritidsbostäder. Det kan inte vara fel att en rationellt resonerade markägare, det gäller såväl storgodsägare som småbönder, strävar efter att hålla tomtarrendet på en marknadsmässig nivå. I gengäld har sommarstugeägarna ett väldigt starkt besittningsskydd. De och deras arvingar kan i praktiken inte bli uppsagda från sina hyresavtal.
Anders Wellving