Alla nämnder i Åtvidaberg, utom små lagstadgade, förvandlades av S-M till utskott under fullmäktige 2006. Ärendena bereds endast där, medan kommunstyrelsen tar besluten. Hela oppositionen var starkt emot. Ordningen ger en orimlig arbetsbelastning på små partier med 1–2 invalda i fullmäktige. I en nämnd kan ett parti även erbjuda plats åt en person utanför partiet, som har samma värderingar. 2010–2014 hade 5 av 9 partier endast 1 mandat. Nu har tre partier 1 mandat vardera, MP 2 och C 3.
Med nyordningen måste medlem i utskott hämtas från ordinarie eller ersättare (?) i fullmäktige. Detsamma gäller för kommunstyrelse och beredningarna för bland annat demokrati. De ligger alla under fullmäktige. Majoriteten har en fördel genom att kunna fylla på avgångar i kommunstyrelsen från sin lista och ge nya en bred inskolning. I partier med endast en ordinarie måste denne ta såväl plats i styrelse som utskott och beredningar eller avstå platser. Ingen inskolning i KS blir möjlig.
Med slopade nämnder tar KS nu flera beslut än fullmäktige. Ledamöter i KS bör i stället bli färre, som före nyordningen. Mindre partier kan endast få en ordinarie plats i KS, eller en ersättare, som saknar beslutsrätt, genom en undertecknad teknisk samverkan. Den kan begränsas till utvalda partier. Parti utan samverkan blir utestängt från både debatt och beslut.
Argumentet att en helhetssyn skapas då alla ärenden från nämnder läggs till KS egna är tveksamt. Både nämnder och utskott är politiskt sammansatta. Varje parti har även i nämnder samma ansvar att se till att deras invalda håller sig inom beslutad budget. Nämndledamöter är dessutom bättre insatta i ärendenas komplexitet.
KF:s ordförande säger att ledamöter från varje parti utreder organisationen inför en ny mandatperiod. Någon sådan grupp har jag som förstanamn under två perioder aldrig ingått i. Om inkommen motion inte sänds till KS bryter man mot beredningstvånget. Oppositionen bör kräva både beredning och en återgång till nämnder.
Rune Tessin