Räddningstjänsten i Östra Götaland har varit en följetong under flera år – inte minst i massmedia. Räddningstjänsten i Linköping har haft ett fantastiskt gott rykte, och jag tror det även stämmer för den i Norrköping. Det har varit lätt att rekrytera kompetent personal och trivseln har så vitt jag vet varit ett signum.
När man slår ihop två välfungerande och viktiga enheter, är det inte säkert – eller ens troligt – att verksamheterna blir bättre. Risken är uppenbar att det blir sämre, även om man tillför ytterligare några kommuners verksamheter. Det verkar som om missnöjet är störst i Linköping. Förvånande? Knappast. Ledningen finns i Norrköping.
Man måste fråga sig hur väl förankrat beslutet om att skapa ett räddningstjänstförbund var. Var chefer och övriga anställda med på tåget? Vilket inflytande hade man innan beslutet fattades? Hur bra tycker personalen det är att ledningen inte finns i den egna kommunen?
Det behöver inte vara något fel på vare sig den politiska eller den operativa ledningen. Problemet är snarast av av geografisk art. Ledarskap ska vara närvarande; det är svårt att utöva det på distans. Detta borde beslutsfattarna ha insett för länge sedan – innan organisationen skapades.
Släpp prestigen, backa och tänk om. Sluta leta syndabockar i nuvarande ledning, utan ta en förutsättningslös diskussion mellan politiker, chefer och personalorganisationer! Gör rätt och sök återskapa det förtroende som funnits tidigare! Vi är värda det i samtliga fem kommuner.
Leif Jern
Linköping