Sedlar och mynt är fortfarande ett godkänt betalningsmedel medan bankerna, som hanterar penningtransaktioner, med några få undantag låtsas som om de inte finns. De gör som strutsen: stoppar huvudet i sanden!
Ideella föreningar, till exempel hembygdsföreningar, har ofta utomhusaktiviteter där lotter säljs (3 stycken för en tia) eller kaffe serveras (30 kronor per person). Sedlarna och mynten som då kommer in skall sedan sättas in på föreningens bankkonto men där blir det stopp. Alla banker, med undantag av några få lokala sparbanker och Forex Bank, vägrar att ta emot pengarna.
Inte nog med det: När man väl hittat någon som kan ta emot kontanterna så blir man misstänkliggjord för prostitution, knarkhandel, människohandel med mera. Hur kan man vara så enfaldigt dum att man tror att en hembygdsförening, vars ändamål är att ”bevara och sprida kännedom om socknens kulturhistoriska värden samt att bevara och belysa befolkningens liv och verksamhet i nutid och gången tid” (citerat från Åsbo Hembygdsförenings stadgar), sysslar med kriminell verksamhet?
Heder åt Björn Eriksson som startat kontantupproret! Jag stöder det till fullo.
Tvinga bankerna att hantera kontanter! Varför skall vi annars trycka nya sedlar?
Kom inte och säg att vi skall ha kortläsare med oss ute i buskarna för att sälja tre lotter för en tia! Så fungerar det inte ute i bygderna. Nej, det här systemet är konstruerat av urbana människor för urbana människor. Landsbygden struntar man fullständigt i! Bravo Forex! En bank utan pengar är som en skoaffär utan skor!
Sten Casparsson
kassör i Åsbo Hembygdsförening