Svar på ”Håll förskolan fri från det digitala”, Ulla-Karin Hellsten, 7/2.
Jag vill börja med att säga att jag är fullständigt överens med dig om att barnen måste få leka i nuet med varandra och i fantasivärlden. Barn upplever världen med alla sina sinnen och med hela sin kropp. Vi använder därför den digitala tekniken som ett, av många, verktyg för att expandera barnens lek och upplevelser samt för att nå ett bra samspel mellan barnen.
Hela poängen med vårt arbete är att barnen själva är aktiva, men du skriver att ”barnen sitter passivt instängda i en kub”, vilket är helt fel. Alla våra aktiviteter bygger på frivillighet där även de allra yngsta väljer vad som är intressant. Barnen är inte på något sätt instängda. De kan röra sig fritt mellan aktiviteterna. Vårt uppdrag är att skapa förutsättningar för barnens lärande i meningsfulla sammanhang och då måste de vara frivilliga.
När det gäller våra kuber så används dessa till all lek. Kuberna är ett exempel på ofärdigt material som gynnar barnens fantasi och egen lek. Dessa kuber kan symbolisera vad som helst i barnens lek. Jag har själv sett att barnen använder kuberna som hus, kojor, ladugårdar, bilar, tåg, stall, och parkeringar i sina lekar. Endast en liten tid används de för att projicera bilder på.
Jag är som sagt helt överens med dig om att barnen inte ska vara passiva på förskolan! Här ska barnen få upplevelser som de ska kunna bearbeta med sina kamrater. Här ska barnens lek och fantasi styra. Här ska barnen få skapa i en massa olika material utifrån sina egna tankar, där processen och inte resultatet är det viktiga. Den digitala tekniken är ett faktum. På förskolan måste barnen få lära sig att hantera denna så att de inte blir passiva mottagare.
Vårt mål är att barnen ska lämna förskolan med stark självkänsla och att vi lagt en grund för att de blir aktiva, självständiga, nyfikna, demokratiska och källkritiska medborgare.
Stefan Nilsson Ekvall
förskolechef