Svar på ”Långa dagar är ett samhällsproblem”, 23/5.
Jag tycker att problemet med barns långa dagar på förskolan ligger i hela föräldrainställningen, något som insändarskribenten i ”Långa dagar är ett samhällsproblem” mycket tydligt visar. Barn är i normalfallet givetvis inte samhällets problem, utan föräldrarnas. Jag skulle förstås vilja kalla det ansvar och inte problem.
Självklart finns det föräldrar som inte har något val, som måste arbeta långa dagar. Det vänder jag mig inte alls emot. Vad jag vänder mig emot är att tycka det är okej att arbeta långa dagar för att trygga en framtida pension och därmed låta barnen betala priset för detta.
Att skylla på samhället är att göra det väldigt lätt för sig. Det är vårt ansvar att se till att våra barn mår bra och handla därefter, ingen annans. Att skylla på att samhället är ojämlikt blir lika fel det, det måste vara upp till varje par att lösa den frågan.
Staten ska inte lägga sig i hur föräldrar tar ut sina föräldraledigheter, det måste vi få välja själva. Om man är småföretagare till exempel, ska man lägga ner sin firma för att staten inte tror oss kapabla att tänka själva?
Det enda jag kan hålla med om är att det säkert ibland är mammorna som hindrar papporna från att ta ut fler dagar men återigen, det måste vara deras enskilda sak att lösa.
Det har aldrig och kommer aldrig att finnas en modell som passar alla, så snälla, låt oss själva välja hur vi ska göra. Hur svårt kan det vara? Vi bor trots allt i ett av världens mest jämställda länder med säkerligen världens i särklass bästa föräldraförsäkring.