Christian Dahlgren kommenterar i ledaren 15/8 det kommande kyrkovalet den 17/9. Han skriver bland annat att kyrkan ska vara en öppen plats för tröst, andrum och kontemplation liksom den har varit i århundraden. Vidare ”står det inte i Matteusevangeliet att ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”
Jag läser vidare i Matteus och bergspredikan 6:24: "Du kan inte ha två herrar, Gud och mammon." Matteus 6:26 ”Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem.”
Som om det inte var nog kan vi läsa att vi ska vara jordens salt och världens ljus 5:13-16. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem” (Matt 7:12).
Både läkande ord och ord som manar oss till handling. Och så är det och har varit. Liksom under tidigare decennier, sekler är det som Dahlgren skriver. Vi söker andrum, kontemplation, läkedom, söker vår inre röst, söker tröst, kraft att orka, våga visa svaghet, släppa vår rädsla, vara modiga. Vi söker tron enskilt och i gemenskap med andra.
Samtidigt har kampen för allas lika värde, solidaritet med den utsatte, flyktingen varit vårt och kyrkans signum då och nu. Här hittar vi den tro och kyrka, som är relevant och levande, där vi tar vara på tradition och samtidigt lever och verkar i 2000- talet. I dag går en väckelse inom vänstern i Sverige och i västvärlden, som tar sin kraft i bergspredikan och många av oss samlas i Vänstern i Svenska Kyrkan.