Svar på ”Varför borde alla vara feminister?”, sign God jul, 3/12.
”Jag skulle vilja att vi börjar drömma om en plan för ett annorlunda samhälle. En rättvisare värld. En värld med lyckligare män och lyckligare kvinnor som är ärligare mot sig själva. Och det är så här vi ska börja: vi måste uppfostra våra döttrar annorlunda. Vi måste även uppfostra våra söner annorlunda.”
Författaren till ”Alla borde vara feminister” heter Chimamanda Ngozi Adichie, född -77 i Nigeria. Hennes böcker är översatta till ett trettiotal språk och hon är sin generations främsta afrikanska författare. Hon avslutar sin bok så här: ”Min egen definition av ordet feminist är en man eller en kvinna som säger: Ja, det finns problem med vår syn på könen som det ser ut i dag och det måste vi rätta till – vi måste bättra oss.”
Den lilla skriften som Sveriges Kvinnolobby tillsammans med ett antal andra organisationer har finansierat en klassuppsättning av till alla elever i årskurs 2 på gymnasiet i Sverige är på lite mer än 50 sidor. Den är lättläst och kanske rent av lite ödmjukt snusförnuftig utan att komma med pekpinnar. Den beskriver några tänkvärda exempel på hur livet stakas ut i förhand på grund av det kön man föds i och ifrågasätter bara om det här egentligen blir så bra? För pojkar och män? Eller för flickor och kvinnor?
”Vi gör pojkarna en stor otjänst när vi uppfostrar dem som vi gör. Vi undertrycker deras medmänslighet. Vi definierar manlighet mycket snävt. Manligheten är en hård liten bur och i den stoppar vi in våra pojkar i.”
”Vi fokuserar för mycket på att lära flickor att oroa sig för vad pojkarna ska tycka om dem. Men det omvända scenariot förekommer inte. Vi lär inte pojkar att det är viktigt att vara omtyckt. Det finns alldeles för få handböcker för män om hur man är en kvinna till lags.”
Om man läser ”Alla borde vara feminister” så blir man faktiskt lite klokare. Inte för att den tydligt och tvärsäkert säger vad man skall tycka. Utan för att den gör att man börjar tänka till lite och undra lite mer.
Är det så här som det är i dag som det egentligen alltid borde vara? Eller finns det bättre sätt?
Och så klart att det är politik – om politik är en samhällsvision. Och är det inte en av skolans viktigaste uppgifter att ge eleverna nya intryck för en konstruktiv och ifrågasättande framtidsdebatt?
Sveriges Kvinnolobby är stolt över att vi tillsammans med fackliga och andra organisationer har lyckats göra en för oss så stor ekonomisk och viktig satsning för en ung och intressant målgrupp. Vi räds inte kritik, debatt eller ifrågasättande. Vi räds bara tankeförbud, inskränkthet och illvilja.
Här är vi helt överens med signaturen God jul.
Catharina Alpkvist
styrelseledamot i Sveriges Kvinnolobby