Önskar göra ett inlägg i ämnet fritidshus som står på arrenderad mark, då bostadsarrendatorer vid Baroniet i Åtvidaberg inte ensamma om detta gigantiska problem. I Sverige finns cirka 90 000 personer som har en fastighet som står på arrenderad mark.
Detta är ett stort problem runt hela Sverige. Börjar man googla blir man förvånad över hur många bostadsarrendatorer som drabbas av orimligt höga avgiftshöjningar. Många stugområden ligger vackert och attraktivt, men det är viktigt att komma ihåg att den arrenderande marken till en början var ett stycke mark som jordägaren inte själv nyttjade. I och med att arrendera ut stenig, sank och ofta värdelös obrukbar mark till hugade bostadsarrendatorer, blev affären gynnsam för båda parter.
Idag är marken som arrendatorn förädlat värdefull, och markägaren vill ta del av vinster i den mark som till en början var obrukbar. Markägaren tar del av att marknadsvärdet ökat och arrendatorn förlorar på att de förfinat och förvaltat marken de hyrt. Detta är orimligt! Resultatet blir orimligt höga arrendeavgifter? Inte ovanligt att avgiften höjs med det dubbla, vart femte år!
Om en arrendator skulle få äran att köpa sin arrenderade tomt, finns det ingen möjlighet att belåna fastigheten på tomten, då huset står på ofri grund. Vill arrendatorn sälja, berättar mäklaren att sommarstugeområden med höga arrendeavgifter är mycket svårsålda. Speciellt om markägaren är känd för att vara oresonabel. Vågar man göra investeringar som vatten och avlopp? Snacka om rävsax!
När ska lagstiftningen angående bostadsarrenden moderniseras och anpassas till att gynna både bostadsarrendatorer och markägare? Syftet med arrendelagsstiftningen från år 1909 var att markägaren inte skulle utöva maktmissbruk mot bostadsarrendatorerna. Hus på arrenderad mark borde ha samma trygghet som andra boendeformer. Låt oss se en modern arrendelagstiftning där båda parter blir nöjda!
Maggie