Kommentar till "Tuffa krav på höstens topplärare", Corren 23/7.
Ett huvudsyfte med att införa förstelärare i skolan var att premiera duktiga lärare. För att bli förstelärare skulle lärarna ha visat sig vara skickliga på att undervisa, det vill säga planera, genomföra och utvärdera sin undervisning. I onsdagens Corren verkar det som att våra bästa undervisare helst vill ägna sig åt annat än just undervisning.
Vad är det som säger att den som är bäst på att undervisa sina elever i ett specifikt ämne också är den som är bäst lämpad att driva utvecklingsarbete på skolan? Med en liknande logik inom fotbollsvärlden skulle det innebära att Zlatan förmodligen är en mycket kompetent fotbollstränare, bättre än alla de som i dag är tränare och som inte har spelat fotboll med samma kvalitet som Zlatan.
Många i fotbollsvärlden skulle nog höja på ögonbrynen åt en sådan logik men i skolvärlden är den tydligen helt legitim. Som förälder till barn i skolan tycker jag att det är bra att de bästa lärarna ägnar sig åt undervisning samt att de får bra betalt för detta. Att arbeta med skolutveckling och coachning av kollegor är det inte alls säkert att de behärskar lika bra.