I Corren 25/9 kunde vi återigen läsa om brister i ett äldreboende. Den här gången är det Ekhult i Ljungsbro. Att det kommer i tidningen är tydligen ingen överraskning för ”kontrollchefen”Mattias Bly. Attendo, som ansvarar för vården, har ju redan ett vitesföreläggande på 800 000 hängande över sig.
Kommunen lägger åtskilliga miljoner på kontroll av att äldrevården sköts på acceptabelt sätt, av de olika utförarna. Att det sedan ändå uppstår sådana här saker är ett bevis på att hela systemet med upphandling/konkurrensutsättning och lönsamhetsjakt, är alldeles galet. Särskilt när det gäller de svagaste medborgarna. Girigheten, en av våra arvsynder, frestar oss alla. Vem svär sig fri? Därför måste dess framfart hejdas så att våra gemensamma resurser fredas.
Nu när regeringen skjuter till medel för att bemanningen ska stärkas, i äldrevården, finns det givetvis ännu mer pengar att tjäna. Om jag vore vårdföretagare skulle jag applådera.
Varför kan inte vår gemensamma, kommunala, utförare driva all vård och omsorg i en sammanhållen och effektiv organisation? Varför är det så att Attendos styrelse, var den nu finns i världen, eller Wallenbergarna, anses styra Linköpings äldreomsorg bättre än Linköpingsborna själva?
Det borde finnas några stycken kommuninvånare som har kunnande och vilja att styra verksamheten, och sedan anställa chefer som kan leda, så att varje budgeterad skattekrona går till god vård. Boenden med olika profil som vi medborgare kan välja mellan. Var är hindret?
Tokigheter av olika slag kommer säkert att dyka upp även i den modellen men det är i varje fall klart vem som har ansvaret, och det är inte vinstjakt som ligger bakom.
Och så det allra viktigaste: vi slipper systemet med att utsatta medborgare blir föremål för anbudsgivning/handel. En kränkande och ovärdig handling.
I en annan insändare har jag ställt frågan till politikerna Fredrik Lundén (M), Hans Eneroth (C) och Fredrik Topplund (KD) huruvida de anser, att ekonomiskt utnyttjande av de svaga i samhället, är förenligt med kristna värderingar. Hitintills har de undvikit att svara på den frågan. Det finns politiker på vänstersidan som också har anledning att fundera över frågan. Kanske någon där vill svara!
Om/när jag behöver hjälp från äldrevården, ska jag först upphandlas, och efter det kallas ”brukare”. Min självkänsla och värdighet får sig en rejäl knäck. Det behöver inte vara så!
Håkan Askbom