Snart ska läget i Sverigeförhandlingarna kring Ostlänken presenteras för offentligheten. Det är ett demokratiskt bekymmer att förhandlingarna hittills skett bakom stängda dörrar, och att alltså bara de som, öppet eller fördolt, kommer bakom de dörrarna kunnat påverka förhandlingarna. Vi andra famlar.
Jag antar att tunnelalternativet kommer att avskrivas. Tunneln ger fördelar åt Linköpings innerstad och dem som bor och vistas där, men inte för andra. Framför allt blir en tunnel alldeles orimligt för dyr.
Det glunkas att ett alternativ är två nya spår utanför staden för de tåg (gods och resande) som inte stannar i Linköping. De nuvarande spåren skulle ligga kvar för tåg som gör uppehåll i Linköping. Det handlar naturligtvis inte om ett stickspår utan om ett genomgående spår. Pendeln kan ju inte gå in till Linköping och sedan backa ut för att komma vidare …
I dag gör i praktiken alla resandetåg uppehåll i Linköping. I framtiden blir det sannolikt inte så. När nya spår för hög hastighet är byggda vidare från Linköping mot Göteborg och mot kontinenten och antalet tåg kommer att öka drastiskt, kommer inte alla att stanna. Då är det relevant med spåren utanför staden, även om de kommer att kräva (planskilda?) förbindelser med de nuvarande spåren.
Men det kan inte vara mer än en stor station i Linköping. Tanken har tydligen tänkts att en del tåg (typ snabbtågen) skulle stanna vid en ny station, i Tallboda, Tornby eller Malmslätt, medan de andra tågen (regionala och lokala) skulle ha nuvarande centralstation som knutpunkt.
Det finns många nackdelar och få fördelar med en sådan lösning. Erfarenheterna från städer som har det så förskräcker (Falköping och Södertälje i forna dagar, Laholm och Landskrona i våra). För att göra byten rimliga och smidiga måste det vara en knutpunkt, inte två. Och den måste ligga centralt. Tallboda, Malmslätt och Tornby ligger hjälplöst ocentralt.
En fråga som det råder offentlig okunnighet om är om kommunen håller fast vid tanken att det nya resecentrum ska ligga öster om Stångån eller om man kan tänka sig att behålla det nuvarande läget. Det är onekligen en fråga av intresse.
För övrigt anser jag att det vinnande broförslaget är bättre än sitt rykte. Bron är verkligen bred, eftersom stationen är placerad på den, men inte en så väldig barriär som den verkar på den vanliga bilden på den, tagen från luften (hur ofta är man där?). På gatunivå, där man rör sig, är bron inte alls så dominerande utan öppnar i stället för många möjligheter till aktivt stadsliv i Linköpings centrum.
Niklas Adell