Ingemar Johansson hänvisar i en insändare 18/11 till en enorm ilska och förbittring bland folk i Åtvidaberg över kommunens sätt att hantera Bysjöstrandområdet. Jag har inte märkt något av detta. Däremot resignation bland dem, jag fört frågan till tals med.
Kommunens förhoppning att man skulle få nyinflyttade höginkomsttagare (skatteobjekt) kommer naturligtvis inte att ske. Nästan alla villor kommer naturligtvis att bokas av höginkomsttagare som redan finns i kommunen, men som vill ha högre status och inte minst, 100 000 kronor i subvention.
Nu kommer ju dessa att lämna sina redan befintliga villor som då kommer ut på marknaden. Vem kommer att köpa dessa villor? Nyinflyttade? Sällan. De kommer att köpas av barnfamiljer som redan bor i Åtvidaberg, men som tycker att det är dags att byta lägenhetsboendet mot villaboende för barnens skull. Men då blir det ju i alla fall några lägenheter lediga. Jo visst. Det finns många ungdomar i Åtvidaberg som planerar att flytta ihop och skapa ett eget boende. Det är bra att det finns lägenheter för dem.
Men frågan är ju om det inte gått att lösa på annat sätt? Till exempel genom att bygga hyresrätter. Men så här blir det när de som ska hålla efter varandra i stället går i armkrok (S och M).
Du normala inkomsttagare som vill vara med på nyproduktion hänvisas till Grebo. Men då får du betala allt själv. Inga 100 000 i subventioner där inte. Katten på råttan, råttan på repet och så vidare. I slutändan blev vi av med en fin campingplats, ett fint grönområde och en massa tusenlappar till redan välsituerade.
Jag hoppas, Ingemar Johansson, att den ilska du förmärkt ska få ordentligt genomslag.