Jag har fått många frågor de senaste dagarna angående vad som sker i MSE och Mjölby kommun.
Jag har i likhet med många andra inte känt till den nu aktuella frågan i detalj. Däremot är frågan om hur jag ser på koncernbegreppet inte ny.
Värdet av den gemensamma nyttan av att samordna verksamheter har varit uppe många gånger. Jag har varit med i MSE:s styrelse under många år sedan bolaget bildades 1981. Det har aldrig funnits något helhjärtat intresse från ägarnas sida att samordna verksamheter trots att MSE har framfört förslag på flera områden, dels mellan kommunens bolag, dels mellan ett eller flera bolag och kommunen. Det har handlat om gemensam fordonsflotta, om bränsleval till fordonen, bredband inte minst, om jourfrågor som några exempel.
När kommunen på 1980-talet efter en socialdemokratisk motion i fullmäktige beslutade att fjärrvärme skulle påbörjas uttalades med skärpa från kommunen sida att alla de kommunala fastigheter som skolor, sociala verksamheter och så vidare skulle anslutas när man gick fram med ledningar på någon aktuell gata. Detta var nödvändigt för att snabbt få ett stort värmeunderlag och därmed ge en hygglig taxeutveckling.
Detta koncept har varit verkligt framgångsrikt. När man nu läser i de handlingar som finns i dagens ärende om Lagmansskolan ser man i texten följande avsnitt: ”I projektet ingår även att konvertera fastigheten i detta fall Lagmansskolan från fjärrvärme till bergvärmepump som värmekälla.”
När man nu får veta att denna text med bifall har passerat både tekniska nämnden och kommunstyrelsen utan någon överläggning med vd eller styrelseordföranden i MSE, då förstår jag Carina Jönssons besvikelse och beslut. ”Nån humhum ordning får det väl vara”, eller hur Cecilia?
Sten-Åke Andersson
tidigare ordförande i MSE