I DN 16/1 kan man under rubriken ”Också muslimer hör till Europa” läsa ett initierat och ärligt resonemang av Abdelkader Benali, invandrare till Frankrike från en muslimsk marockansk kontext, vars tankar jag tror är tillämpliga på oss alla. Jag fastnade för två formuleringar: ”Det handlar om en vrede som tagit fel riktning” och ”Men renodlat tvivel kan vändas i vrede och fundamentalism”.
Kan vreden ta fel riktning? Alla som är födda i ett visst land är präglade av den kulturen, den blir en del av ens identitet, trygghet och ett existentiellt fundament. Även religionen ingår ofta som ett starkt inslag i vissa kulturer. Att sedan komma till ett sekulärt land där det inte finns någon tro på eller respekt för något heligt, snarare motsatsen, blir en svår omställning för många invandrare.
Att hamna i ett både socioekonomiskt och kulturellt utanförskap kan väcka vrede och frustation och man blir måltavla för agitatorer med enkla svar och stora löften.
Hur är det då med påståendet att ”Renodlat tvivel kan vändas i vrede och fundamentalism”?
Om vi utgår från att alla människor i grunden har samma behov vad gäller identitet, sammanhang och meningsfullhet så kan vi skönja likartade beteenden i olika kulturer.
Bristen på tro kan faktiskt kompenseras genom att man börja agera som om man trodde och intala sig själv att detta är ett uttryck för tro. Då blir tron programmatisk och övermodig och tar sig lätt människofientliga uttryck.
I olika religioner kan vi se vi detta tvivlets kompensatoriska beteende när tron uttrycks i en handlingens, förenklingens och prestationens teologi.
Men religionsstiftarnas leverne och de religiösa urkundernas innehåll har en avgörande betydelse för efterföljarna. Att be för sina fiender blir mer konstruktivt än att hugga halsen av dem.
Abdelkader Benali kom i kontakt med andra böcker än Koranen och skriver: ”För mig var friheten att tvivla, att inte välja sida och att känna sympati för romanfigurer och människor som jag är oenig med, befriande.”
På den grund som moderniteten och reformationen har lagt i västerlandet har vi fått goda förutsättningar för att kunna bygga nationer med demokrati byggd på respekt och samförstånd och där inte religionen påtvingas människorna.
Att genom kunskap och insikt kunna känna sympati för oliktänkande är ett signum på en civilisation som vi alltid måste återerövra.