Varje vinter-OS blir curling Sveriges nationalsport. Curling, fast i en annan form, utövas ibland även av föräldrar vilka sopar banan för barnen för att minska risken för motgångar. Föräldrarna menar väl, men barnen växer upp utan kunskap om vikten av hårt arbete eller hur man praktiskt och emotionellt hanterar svåra situationer.
Eftersom det kan skapa stora problem blir jag så förvånad när curlandet visar sig som politiska förslag, främst på vänstersidan.
Föräldraförsäkringen ska delas för familjerna vet tydligen inte själva vad som passar bäst för deras situation, frukost och läxhjälp ska införas i skolan eftersom vissa föräldrar inte tar ansvar för det, skolkande ungdomar kan närhelst de vill studera vid senare tillfälle och brottslingar kan utan studielån ta en universitetsexamen inifrån fängelset.
Samtidigt får ansvarstagande personer som exempelvis utbildar sig inte alltid högre lön för det, trots att det kostat dem tid och pengar, och skulle de ändå få det så blir skatten högre.
Soffliggarna däremot får bostadsbidrag, vidareutbildningar, med mera.
Visst, alla har inte samma förutsättningar och vissa saker kan vara av samhällsnytta, men poängen är att många inte tar ansvar för sitt liv och sin försörjning.
Revolten som sker i många förorter är ett typexempel på oansvar, där ungdomar som har struntat i skolan och därför inte får några jobb skyller detta på samhället.
Sociala skyddsnät ska absolut finnas, men bör användas i nödfall, för annars riskerar drivkrafterna som bygger både individen och samhället att försvinna.
I en radioreklam för tv-programmet ”Biggest looser”, där överviktiga personer får hjälp med att gå ner i vikt, hör man en personlig tränare skrika till sin adept ”Det är ditt jävla liv, det är ditt jävla ansvar!”, med syftet att denna måste kämpa för att komma nånvart. Om fler anammade det tankesättet skulle samhället se mycket bättre ut.