Professor Johnny Ludvigsson skriver i ett debattinlägg 19/1 att hyrläkarna borde kunna avskaffas, åtminstone i Sverige söder om Dalälven. Hyrläkare anses nödvändiga för att kompensera för den omtalade personalbristen inom sjukvården.
Jag trodde också att ett finns en läkarbrist ända tills jag nyligen fick tag i debattskriften ”Den sjuka vården 2.0”, författad av Stefan Fölster med flera (Samhällsförlaget, 2014).
Där visas med hjälp av övertygande statistik att Sverige bland OECD-länderna har den högsta läkartätheten och dessutom det lägsta antalet sjukbesök per capita. Hur kan det då vara läkarbrist?!
Huvudanledningen sägs vara att läkarna har mycket generösa ersättningsvillkor för sin jourtjänstgöring.
De innebär att läkarna kan samla ihop till långa perioder av kompledighet och de kan i allmänhet styra sina uttag av ledighet på ett sätt som är passande för dem själva utan hänsyn till patienter och vårdorganisationen i övrigt.
Det är ett resursslöseri och det innebär i praktiken onödigt långa väntetider för vårdtagarna. Det är slående hur ovan nämnda rapport bekräftar Ludvigssons tes om att hyrläkarna bör kunna elimineras. Det kan helt enkelt ske genom att sjukhusledningarna runt om i landet tar befälet över läkarkåren i respektive sjukhus och styr deras arbetstid så att vårdproduktionen optimeras.
Rapporten innehåller dessutom en rad med andra förslag om hur produktiviteten kan höjas inom vården och borde var obligatorisk läsning för våra landstingspolitiker. Där sägs bland annat att antalet patientbesök utslaget på det totala antalet verksamma läkare i Östergötland endast är 1,8 per arbetsdag och att vår region därmed hör till bottenligan i Sverige i det avseendet.