I dag går den svenska sjukvården på knäna och avdelningar får stänga på grund av sjuksköterskebrist. Det är även brist på biomedicinska analytiker (analyserar prover), men de ersätter man med undersköterskor och biologer.
Gällande biomedicinska analytiker beror bristen på stora pensionsavgångar, och att utbildningarna har legat nere i många år. När det gäller sjuksköterskor/röntgensjuksköterskor så har arbetsbelastningen och ansvaret ökat ju fler som har slutat.
Gemensamt för dem alla är att de är underbetalda jämfört med andra utbildningar av samma längd. De har dygnet runt-verksamhet och ett stort personligt ansvar.
De kollektiva avtalen gällande arbetstider och vila skrevs på 70-talet. Vården precis som den privata företagssektorn förändras med tiden. Skillnaden är att företagen ser till att förändra sig efter omvärlden för att överleva i konkurrensen, medan sjukvården står still.
I studiet av organisationer kan man historiskt se att företag som har en bra strategi och god personalvård når större framgång än företag som negligerar personalvård.
I dag finns det 10 000 svenska sjuksköterskor med norsk legitimation. Det finns många som har lämnat yrket på grund av hög arbetsbelastning, låg lön och för lite tid för återhämtning. Ska man få tillbaka sjuksköterskorna från Norge och de som har lagt yrket på hyllan och locka fler att utbilda sig till dessa yrken i framtiden måste de kollektiva avtalen gällande arbetstid och återhämtning skrivas om. Avtalen ska gälla alla yrkesgrupper och alla som arbetar nätter oavsett om det är en natt eller flera. Vi vill att 10 timmar natt ska räknas som 14 timmar. Industrins avtal gällande treskift har detta.
Höjda löner och OB-ersättningar ska gälla alla.
Vi är många som älskar våra yrken och arbetsplatser. Vi vill bara ha skälig lön och tid för återhämtning för att orka arbeta till pensionen.
Annika Petersson
biomedicinsk analytiker