Svar på ”Små djur får betala priset för bränning”, L Stenberg, 14/5.
Till skillnad mot vad insändarskribenten menar, handlar de naturvårdande bränderna om mer än att bara skydda ”ett fåtal udda arter”. Taigan, som den svenska skogen är en del av, är anpassad till skogsbränder. Särskilt viktig är den för våra tallskogar som behöver brinna för att fortsätta vara varierade och ljusa, till gagn för många arter. De bränder som naturligt förekommer idag utgör bara nån procent av vad det historiskt sett brunnit genom århundraden. Det beror på bränderna idag släcks, för att skydda liv och egendom.
Effekten av detta är att många arter får svårt att klara sig, när deras naturliga livsmiljöer försvinner till följd av färre bränder. Människans aktiviteter och välstånd leder till förlust av livsmiljöer med följden att arter dör ut. Med anledning av detta genomför länsstyrelsen planerade och kontrollerade markbränder på avskilda platser. Detta sker under ordnade former för att säkerställa att bränderna inte ska sprida sig och flamfronten är endast ett par decimeter hög.
Många människor är inblandade i åtgärden och stör och stökar i skogen innan bränningen, vilket skrämmer bort större djur. Hittills har vi inte stött på några tryckande rådjurskid eller andra däggdjur under arbetet. Elden kan självklart döda djur. Vår erfarenhet är att det framför allt rör sig om insekter och enstaka kräl- och groddjur. De allra flesta djur hinner flytta på sig, i och med brandens kontrollerade förlopp.
Vi välkomnar diskussionen då frågan dock inte är alltigenom enkel. Vi genomför naturvårdande bränder för att skydda arter, men naturligtvis riskerar enskilda djurindivider att drabbas. Det är därför som bränningarna är planerade och strikt kontrollerade.
Brandgruppen genom
Annika Forsslund
Länsstyrelsen Östergötland