Att ”debatten” om Margot Wallström förs av ett drev som inte drivs av en principfråga utan av avsikten att hänga henne blir alltmer tydligt. I Corren 20/1 sällar sig ledarskribenten Maria Björk Hummelgren till detta drev. Ledaren handlar överhuvudtaget inte om Wallströms agerande utan om huruvida Kommunals ordförande Annelie Nordström bör sitta kvar eller inte efter ”lägenhetsskandalen”. Ändå väljer Hummelgren att i slutklämmen av sin artikel skjuta in sig på Wallström och sia om hennes förestående hädanfärd. Hon ”tycks sjunga på sista versen ”, eftersom ”hon gjort bort sig en gång för mycket. I utrikesministerns fall lutar det således mot ’go’”.
Märkligt att Hummelgren väljer att inte se problemet med statsråd som tvingas sova på vänners soffor, eftersom inte alla har råd att betala för dyra bostadsrätter i Stockholm. En förutsättning för att kunna utföra ett bra jobb är att man har någonstans att bo. Detta gäller alla, inte minst våra statsråd. Men det är inte detta drevet handlar om. Det handlar om att hänga Wallström. Det är så övertydligt att det riskerar att bli löjligt. Oavsett politisk färg bör en politisk debatt föras på ett ärligt och värdigt sätt.
Maria Björk Hummelgren svarar:
Correns ledarsida tillhör dem som hade höga förväntningar på Margot Wallström som utrikesminister. I januari 2014 presenterade vi på ledarsidan ett förslag på den regering med S och M som vi ville se. Som utrikesminister satte vi Margot Wallström.
Men hon har inte levererat. Vi har sedan tillträdet kritiserat Wallström vid ett flertal tillfällen, hon har även fått beröm när vi tyckt att det varit befogat. Det negativa har dock övervägt.
Lägenhetsskandalen visar tydligt brist på omdöme och moral när det gäller den egna personen, men den är långt ifrån det enda skälet till att vi tycker att Wallström bör avgå. Den är bara toppen på ett isberg.
Det finns andra boendealternativ än ”vänners soffor” för statsråd. De har garanterat råd, problemet är väl snarare bristen på utbud. Det kan till exempel diskuteras ifall det bör finnas givna bostäder för fler statsråd än statsministern.
Men att acceptera erbjudandet om en centralt placerad och möblerad lägenhet med kraftigt reducerad hyra från ett fackförbund som ens eget parti har starka kopplingar till, var inte ett särskilt lyckat alternativ.
Maria Björk Hummelgren