Att vara gammal och sjuk i Åtvidaberg är inget som jag avundas par som flyttat in på Kopparsvanen.
De har tvingats att flytta till ett nytt boende som ger dem över 400 procent hyreshöjning. Är detta mänskligt kan man fråga sig.
Nej, nu blev det fel! Två nya boenden ska det vara. Det byggdes inte några lägenheter för par. Det är två ettor på 35 kvadratmeter vardera.
Paret jag skriver om är mina föräldrar som har blivit tvungna att hyra två ettor. Vilket innebär att det är två av allt. Två rum, två pentryn, två toaletter med två duschar, två tvättmaskiner, två balkonger, två sängliftar och två hyror.
Två rum utan taklampor! Den här årstiden är det svårt att se utan pannlampa. Hur blir det med städningen när man inte kan se något? Kommer personalen kunna hjälpa de gamla i mörkret?
Visst är det fint men hur tänker/ tänkte man? Balkongerna kunde ha byggts annorlunda så att mer golvyta hade kunnat utnyttjats.
Varför sätta upp postlådor i entrén? Det är väl nästan ingen av de boende som orkar hämta sin post?
Varför ha soptunnorna ute vid entrén?
Personalen måste lämna de boende för att gå ut med soporna.
Var är källsorteringen?
Varför bygga fina kök och tro att personalen ska hinna med att laga mat med de boende?
Ja, i den bästa av världar så kan det bli så men inte med den personalstyrkan som är i dag.
Jag tror att man har skyndat på detta bygge alldeles för fort och stressat på en flytt som kunde ha skett nu i stället för 16 december.
Känner att jag måste skriva det här då lagen säger att par har rätt att bo tillsammans.
Personalen på boendet som jag har träffat är fantastiska och underbara människor.
Men jag tror att politiker och tjänstemän i Åtvidaberg ska ta sig en tankeställare.