I vårt alltmer datoriserade samhälle får vi äldre, där många av oss saknar dator, stora problem att nå ut till olika samhällsfunktioner och få tillgång till självklara tjänster. Banker är oftast onåbara på telefon. Telefonkatalogen är inte längre en pålitlig vän för att söka adress och telefonnummer till företag och personer i. Reklampost för varor och tjänster saknar ofta adress och får då väljas bort. Exemplen är många.
Om man ändå får möjlighet att tala med en levande människa på till exempel en bank, kan man dessförinnan ha fått tillbringa orimligt lång tid i telefonkö.
Varför förutsätts så ofta att alla har dator och mobiltelefon och varför bemöts vi ibland med nedlåtande överseende: ”Jaså, ingen dator, då går det inte.”
Är så trött på alla käcka tillrop: ”Gå in på www ...”
Den nya tekniken ger fantastiska möjligheter. Men varför kunde man inte behållit den gamla tekniken jämsides ytterligare ett antal år, i stället för att stänga av och släcka ner och, drastiskt uttryckt, skapa en digital ättestupa för oss äldre.
Kan någon initierad person berätta hur livet ska fungera också i fortsättningen för oss äldre som gärna vill klara oss som tidigare och inte tvingas be andra om hjälp?
Åldersdiskriminering?