Svar på ”Hur stort ansvar ska Sverige ta?”, 22/9.
Den anonyma (självklart!) avsändaren ”Orolig svensk” ifrågasätter hur stort ansvar Sverige kan ta i flyktingfrågan. Detta, och liknande inlägg lämnar en bitter smak i min mun. Skribenten ställer grupper mot grupper (gamla och sjuka mot flyktingar) och menar att Sverige inte ”klarar av” att ta emot fler. Något hen för övrig bygger på lösa antaganden (inte för att det spelar roll i sak, men det finns flera utredningar som visar att Sverige tjänar på att ta emot flyktingar). Det ”orolig svensk” inte gör är att berätta vad alternativet är.
Jag tänkte göra det. Alternativet är att hindra människor som flyr från krig, tortyr, våldtäkt, hunger och kyla att söka skydd. Alternativet är att då bryta mot folkrätten och neka dessa personer att söka skydd. Alternativet är att låta dessa barn, kvinnor och män dö i Medelhavet.
Jag frågar mig om ”Orolig svensk” skulle ha valt att gå förbi ett barn som höll på att drunkna i en sjö i Sverige? Troligtvis inte. Men att låta syriska barn dö i Medelhavet är alltså mer ok? För mig har alla människor lika värde och den logiken kommer jag aldrig att förstå; för mig kan ett sådant resonerande aldrig ens anses mänskligt. Vad ger dig ”Orolig svensk” rätten att döma dessa personer till döden? Varför anser du att du har en större rätt till skydd och trygghet bara för att du hade turen att födas på en annan plats?
Som medmänniska är det självklart för mig att bistå människor nöd. Detta är även något jag förväntar mig av mina medmänniskor om jag själv höll på att drunkna i en sjö/Medelhavet eller skulle bli i behov av skydd.
Men inte som en allmosa, eller ens som medmänsklighet, utan för att det är en rättighet!
Karin Linkhorst