Före Sveriges anslutning till EU var närdemokrati ledordet för många politiker. Människorna skulle känna sig delaktiga i besluten. Efter inträdet verkar det politiska etablissemanget i motsatt riktning. Nu ska besluten centraliseras så långt bort från väljarna som möjligt. Hur ska vi kunna känna oss delaktiga i den processen?
Det är svårt att hitta något bra på EU:s meritlista. Kriget på Balkan lyckades de inte förhindra. Ekonomin i Europa har kraschlandat. Fusket med EU-bidragen och korruptionen ligger på flera miljarder varje år. Den svenska grisuppfödningen håller på att utplånas eftersom vissa länder struntar i EU-direktiv gällande djurhållning. Genom de öppna gränserna smugglas enorma mängder av droger, alkohol och tobak. De höga lönerna inom EU lockar naturligtvis våra politiker att kandidera dit. En ledamot tjänar cirka 120 000 kronor och en kommissionär cirka 330 000 kronor inklusive traktamente i månaden.
EU har blivit en klubb för den politiska makteliten. De åker runt i världen och solar sig i glansen av varandra utan att prestera några storverk.
Sveriges medlemskap i EU beräknas kosta 25 miljarder netto för år 2014. Tänk vad mycket vi skulle kunna få för de pengarna.
Högst på den önskelistan står mindre klasser i skolan, bättre sjukvård och omsorg, lägre arbetslöshet samt lika skatt för pensionärer och arbete.