Svar på ”EU-gemenskapen måste bli starkare”, Sten Öhman 29/6.
En titt i EU:s backspegel får undertecknad att tycka tvärtom. EU är och förblir kapitalets skyddsvakter med sina fria rörligheter.
Min bror som suttit bakom ratten i sin långtradare över 40 år kan berätta om hur den fria rörligheten försämrat arbetsvillkor, ökat stressen, dumpat löner, tvingat svenska åkerier i konkurs om de inte utnyttjar billig arbetskraft från Polen och de baltiska länderna. Dessa chaufförer kör i dåliga bilar, är inte vana vid svenskt väglag och har tvingats lämna sina familjer hemma och själva hamnat i farlig rotlöshet.
Men detta är inget som bekymrar EU:s entusiaster med våra karriärtörstiga politiker i spetsen.
EU har misslyckats inom flertalet stora områden som ungdomsarbetslösheten, miljön, migrationen och fredsarbete, med Kosovo-krisen i färskt minne. Däremot har engagemanget varit stort i gurkors utseende och förslag om snusförbud.
Tyvärr verkar det som dagens federalister helt har förträngt den gamla EU-kommissionens avgång på grund av korruption, nepotism och andra oegentligheter.
Oron i Bryssel är nu stor att fler länder skall smittas av Brexit. Lite vagt mumlas det om att förbättra relationen med folket, för annars kanske det fördelaktiga jobbet ryker.
EU-förespråkarna består mest av eliten med politiker i spetsen och välutbildade som ser sin framtid hotad. Därför är protesterna så högljudda mot valutgången. Annars talar de varmt om demokratiska värden, men det gäller visst bara så länge vi röstar och tycker som de gör!
Bevakningen av EU-valet i Storbritannien visade på en förfärande ensidighet i partiskhet för att stanna kvar i EU. Media glömde totalt bort sitt oberoende uppdrag och blev en megafon för politikerna.
EU har inneburit att välbeställda fått det ännu bättre och motsatsen har skett för andra grupper.
Om några får det bättre så innebär det att andra får det sämre, så enkelt är det.
Harriet Larsson