Som väntat har det av Linköpingspolitikerna så livligt omhuldade förslaget att förlägga hela järnvägen genom Linköping 40 meter under marken lett till en motreaktion från statens sida. Det är förståeligt om staten inte vill lägga så många extra järnvägsmiljarder på en tunnellösning bara för att Linköpings kommun ska få loss mark att exploatera, samtidigt som det finns ur järnvägens synpunkt bättre lösningar till en bråkdel av kostnaden.
Det alternativ, som nu också ska utredas, innebär att en ”förbigångsbana” utanför staden skulle byggas för de tåg som ska passera Linköping utan att stanna. Alla övriga tåg, både sådana som har sin utgångs- eller slutstation i Linköping, och sådana som ska göra uppehåll här och sedan fortsätta, kommer liksom tidigare att ledas via Resecentrum centralt i staden.
Förslaget är alldeles utmärkt och förbigångsbanan kan rimligen även användas för passerande godståg nattetid, som då inte behöver passera genom stadsbebyggelsen.
Det har i debatten felaktigt gjorts en koppling mellan om Ostlänken dras utanför staden eller genom den i tunnel, och hur många snabbtåg som ska stanna i Linköping. Det finns ingen sådan koppling. Tågstopp eller ej avgörs inte av Trafikverket, utan av de företag som bedriver tågtrafik (till exempel SJ). Linköping är landets femte stad och en viktig resemarknad och kommer säkert att få en adekvat trafik.
Det är inte aktuellt med någon ny station för höghastighetståg utanför eller i utkanten av staden. Detta är glädjande, eftersom alla erfarenheter visar att en sådan placering försämrar järnvägens attraktivitet och leder till minskat resande. Att investera en massa pengar på en snabbare järnväg och sedan låta resenärerna förlora den vunna tiden då de ska ta sig till och från stationen, ofta med ett extra byte, är en dålig strategi.
Än starkare framstår motivet för ett centralt beläget resecentrum, som samtidigt är ett nav för all kollektivtrafik, om vi betänker att vad antalet dagliga tågresenärer och tågavgångar beträffar så kommer pendeltåg och regionaltåg även i framtiden att dominera, oavsett Ostlänken.
Kunde nu Linköpingspolitikerna svälja sin stolthet och överväga att låta Resecentrum (i utbyggt och anpassat utförande) ligga kvar där det ligger, så kanske det till slut blir en riktigt bra järnvägslösning för Linköpings del utan vare sig tunnlar eller mastodontbroar.