Sverige står relativt ensamt, tar ansvar och möter de utmaningar som stor invandring innebär. EU:s medlemsländer samt Sveriges nordiska grannländer har en annan mer restriktiv humanism och öppen debatt, där medborgaridealet sätts i centrum.
Sällan förs en konstruktiv kritisk debatt i flyktingfrågan, dock drog Studio ett i P1 sitt strå till stacken och diskuterade 13/10 flyktingkrisen och framtiden. I studion fanns nationalekonomen Tino Sanandaji, Lars Trädgårdh, professor i historia samt Stefan Jonsson professor i migration och etnicitet.
Sanandaji menade att Sveriges välfärdssystem inte är uppbyggt att klara nuvarande flyktingströmmar och ser ett långsiktigt hot mot välfärden. Tvärtemot anser Jonsson, som ser läget som ansträngt, men inget som inte går att ordna med lite vilja. Jonsson resonerar ungefär som Stefan Löfven, det ordnar sig med humanism och frivilliga krafter.
Historieprofessorn Lars Trädgårdh fångade mitt intresse. Han menade att det är två ideal som i dag genomsyrar Sverige. Det första är ett medborgarideal, folkhemsidealet, där nationalstaten Sverige är i centrum.
Här ses välfärden som en försäkring där förvärvsarbetande svenskar betalar skatt för att samtidigt förtjäna sina rättigheter i välfärden. Välfärden är som ett försäkringsbolag, menar Trädgårdh och är ett socialt kontrakt mellan folket och staten.
Det andra idealet står för mänskliga rättigheter och har öppna gränser på agendan. Moralen är hög och viljan att hjälpa all världens människor till ett bättre liv genomsyrar allt.
Dock menar historieprofessorn att våra förtroendevalda måste inse att det även finns en skyldighet till medborgare i nationalstaten Sverige. Allt annat måste vara frivilligt. Det finns alltid ett val där en ständigt och pågående öppen debatt är viktig. Att använda mänskliga rättigheter som ett politiskt diktat, det kan bli helt fel, menar Trädgårdh.
Är välfärdskontraktet mellan folket och staten numera brutet?
Maggie