För några år sedan övervägde jag allvarligt att flytta till Åtvidaberg. Åtvid erbjuder en fantastisk natur och dessutom har jag ett barnbarn och flera goda vänner där.
Jag tvekade dock när jag hörde om kommunens dåliga ekonomi och de folkvaldas ovillighet att lyssna till sina väljare.
Jag har under det sista året följt debatten om Kulturskolans vara eller icke vara. Det är med sorg i hjärtat jag läst om kommunalrådets beslut om att säga upp alla behöriga lärare och att stänga skolan. Detta trots att mängder av lättillgänglig forskning över hela världen enhälligt hävdar att utförande av musik – alla former – stimulerar all slags inlärning. Barn som spelar, sjunger, dansar etceter har lättare att lära (matematik, språk, sport, ja allt) än dem som inte har fått tillfälle att jobba med musik. Lika viktigt är att barn som får utöva musik också får bättre självkänsla.
Dessa utvecklingsmöjligheter för barnen sätts nu på undantag av Åtvidabergs folkvalda. De placeras längst ned på prioritetslistan. Åtminstone har vi ännu inte hört om något om planer på något likvärdigt eller bättre som ersättning.
Jag är glad att jag inte flyttade till Åtvidaberg, men jag sörjer för de unga i samhället.
Förresten, hur ska kommunen lyckas locka nya familjer till sina fina nya bostäder när dessa föräldrar upptäcker att kvaliteten på skolorna är lägsta prioriteten för de styrande?