Brittiska folket har ställt till det. Många företag kan nu inte förutse den närmaste framtiden, varken politiskt och ekonomiskt. Problematiskt också för politiken i allmänhet.
Kanske lägger skotska parlamentet in veto, och då kanske Brexit inte blir av? Ingen vet säkert.
Den intressanta frågan är varför så många britter svalde lämna-sidans argument. De argumenten hörs även i andra länder, inklusive Sverige. Analysen av valresultatet visar att äldre och lågutbildade röstat för utträde medan, förutom i Skottland och Nordirland, både yngre och högutbildade vill stanna i EU.
Det handlar om identitet – känner man sig som EU-medborgare?
Om inte, varför?
Media spelar stor roll. De speglar opinionen, men de styr också vad som ska anses som viktigt och mindre viktigt. Om de använder nedsättande uttryck som ”monsterstat” så styr det opinionen. Men hur stor kan en stat vara utan att bli ”monster”? Ingen stat är så liten, att det inte ryms olika uppfattningar om både politik och annat, och alla stater måste ha regler för att hantera olikheter.
Alla tycker att de egna åsikterna är helt rätt. Det är alltid smärtsamt att erkänna de egna felen, men först när åsikten diskuteras med andra ser man bristerna, och då kan man komma fram till en allmän konsensus, som kan accepteras av många.
Ovilligheten att erkänna bristerna i de egna åsikterna leder till konflikter och i värsta fall krig.
Det visste grundarna av EU och det är också därför som EU är ett fredsprojekt. Genom att skapa gemensamma lagar och andra regler så ska medborgarna också känna att hela Europa är en enda familj.
Vi är inte där än. Brexit är en påminnelse om att vi måste göra mera för att stärka känslan av gemensamhet inom EU. De unga och de högutbildade i England förstod det.