Rallarsvingarna duggar tätt i Corren: Först ledaren av Christian Dahlgren 24/5 och sedan ger sig Widar Andersson in på arenan 25/5. Han ondgör sig över att V inte vill rösta för ett närmande till Nato och att V helst vill lämna EU.
Widar Andersson har en kvasipsykologisk förklaring till att ”just SD och V intar dessa udda positioner.” Han skriver att vi inte ”med modersmjölken insupit ideologisk samhörighet med den västerländska demokratin.”
Vidare: ”Motståndet mot EU kan inte uppfattas som annat än en nedärvd och oreflekterad reflex av det tidigare Sovjetimperiets agg mot EU-s organisation och utvidgning.” Hans ultimata visdomsord: ”Den som varit organiserad kommunist/rasist har vissa inövade punkter som triggar igång tankar och känslor.”
Här angrips V och SD, men EU-motståndet har varit relativt starkt genom åren. Menar Widar Andersson att alla som röstade nej omfattas av ovanstående anklagelser?
När svenska folket 1994 röstade för eller emot inträde i EU, vann ja-rösterna med knapp majoritet med 52,3 procent av rösterna mot 46,8 procent nej-röster och 0,9 blanka. När vi röstade om euron svarade 55,9 procent nej och 42,0 procent ja och 2,1 röstade blankt.
Ett brett uppbåd av EU-kritiker krävde 2003 i en debattartikel i SvD en ny omröstning om medlemskapet i EU. Anledningen var att ja-sidan kommit med falska uppgifter inför omröstningen 1994. Ja-sidan påstod då att den militära alliansfriheten inte var hotad av ett medlemskap. (Och hur ser det ut idag?) Inte heller skulle den svenska modellen på arbetsmarknaden undergrävas och man lovade att Sverige skulle ha juridisk rätt att stå fri från euron. Detta stämmer inte eftersom EU kan tvinga oss in i euron så fort vi uppfyller konvergenskriterierna.
Som EU-kritiker vill jag peka på att det är stormakterna som vunnit och de små länderna som förlorat på sitt medlemskap. EU har mer eller mindre hemligstämplade förhandlingar om TTIP, det transatlantiska handelsavtalet, som omhuldas av svenskt näringsliv och storbolagen. Därtill kommer ISDS, Investor-State Dispute Settlements, vilket begränsar staternas frihet att fatta demokratiska beslut som kan minska ett företags vinster. Ett exempel är Vattenfalls stämning av tyska staten på 30 miljarder kronor för att tyskarna vill fasa ut kärnkraften.
De 19,1 miljarderna netto som EU-medlemskapet kostar oss 2016 skulle i stället kunna användas till ett mänskligare flyktingmottagande, till bättre jobb och fler anställda inom vård och omsorg, för att nämna några exempel.
Elisabet Strömfelt
Svar.
EG/EU och Nato har och har haft en avgörande betydelse för väldigt många av Europas länder och medborgare. Redan på 1970-talet togs de forna fascist/militärdiktaturerna Portugal, Grekland och Spanien in som medlemmar. I början av 2000-talet accepterades tio av de tidigare kommunistdiktaturerna som medlemmar i Unionen. De etniska rensningarna och andra brott mot mänskligheten i det forna Jugoslavien stoppades på 1990-talet först då Nato klev in och flygbombade. Det krävs ideologiska blockeringar av de magnituder som Elisabet Strömfelt uppvisar för att inte klart och tydligt ta in dessa oerhörda insatser för demokrati och anständighet som EG/EU och Nato bidragit med.
Widar Andersson