Många är glada nu efter valet, för att Fas 3 kanske ska tas bort. Men jag är orolig, för jag är rädd för att alternativen – till exempel påtvingade anställningar inom vård, skola och omsorg som S har utlovat – kan bli mycket värre.
Alla passar inte för att arbeta med människor på det sättet, och i synnerhet inte de som själva är fysiskt och/eller psykiskt sköra – vilket många i Fas 3 är. Det blir inte bra för de gamla, barnen och så vidare heller.
En annan stor nackdel med ett arbete i kommunen jämfört med en sysselsättningsplats, är att man på en sysselsättningsplats kan gå ifrån och vara för sig själv när man inte mår bra, eller ta det lite lugnare, vilket man förmodligen inte kommer att kunna om man arbetar på ett äldreboende eller en skola.
Jag är även orolig för att den kanske stressade personalen kommer att försöka pressa Fas 3:orna till att göra ”riktiga” arbetsuppgifter av ytterst olämpligt slag, som att byta blöjor, lyfta en patient, ta konflikter med bråkiga elever och så vidare. Kanske vågar man som stående längst ner i hierarkin inte säga ifrån.
Själv har jag en sysselsättningsplats i ett slags allaktivitetshus. Visst kan det kännas fånigt ibland att samhället ska betala en anordnare, för att jag ska sy, sticka, tova, måla tavlor, dreja och tillverka smycken. Men när jag ”tänker bort” det, så trivs jag jättebra!
Jag har hittat tillbaka till ett intresse för form och färg, som jag inte odlat sedan jag var barn.
Ledarna har visat sig vara mycket förstående, varma och pålitliga människor, vilket är väldigt positivt om man som jag har många dåliga erfarenheter av chefer ifrån arbetslivet. Och jag har fått en massa trevliga kompisar att prata, skratta, fika och utbyta erfarenheter med – till skillnad från förr, när jag mest satt hemma ensam.
Jag skulle vilja vädja till makthavarna, att inte ställa till det värre för människor som redan är i underläge och mår dåligt!